Liten docksäng

Hej!

Nu är första året vid Göteborgs Universitet ämneslärarutbildning avklarad. Bloggen övergår från att vara ett skolarbete till att vara min egen Slöjdblogg.

Äntligen kan välja själv vad jag vill tillverka så först ut blev en liten docksäng.

I första kursen SL10 tillverkade jag denna (halvfärdiga) skål. Syftet med skålen var att visa att jag kunde använda en sickel. Vilket jag inte gjort med den första skålen. Visste inte (då) att det fanns något som heter sickel så sandpapprade länge(!) till en alldeles underbart jämn och fin yta. Tji fick jag för det.

När nu barnbarnet påpekade att skålen var ALLDELES lagom till Igis (igelkott-mjukisdjur) så smälte ju Mormorshjärtat 💘och skålen kom till användning.

Sågade bort hörnen med bandsåg. Använde en spillbit till fyra ben. Tänkte först att foga samman det hela med pluggar (blompinnar). Men hann inte under kurs SL20 så nu blev det den enkla vägen. Trälim 😂!

Så härligt att få pynta till Prinsessan! Vit färg med glitter i guld och rosa. Kulorna på sängstolparna är pärlor som jag målat med guldnagellack och sedan transparent nagellack för extra glans. Spikat fast med mässingsspik genom pärlans hål och ner i sängstolpen.

Barnbarnet blev väldigt nöjd och Igis har fått en säng att sova i 💗!

/Pyvve

Skål nr 2

Hej!

Efter en härlig dag med undervisningsövningar kände jag mig taggad att vara kreativ och svarva min andra skål någonsin ⛵ !

Den första, som jag svarvade i färskt trä, sprack.

Tråkigt. Men vi var förberedda på att det skulle kunna hända eftersom vi började svarva ena dagen och fortsatte nästa. Skålen låg i vatten över natt men det var nog inte tillräckligt.


Efter att ha hittat skålchucken och hört mig för hos släktingar och vänner fick jag en insikt i HUR den skulle användas och sättas fast på trästycket. Och idag skulle den användas!

Började som förra gången med att forma till min träbit och svarva den rund. Den här gången räckte det med att svarva på halva stycket eftersom den vänstra i bild skulle var fäste för chucken och senare sågas bort.

Det kändes riktigt bra och jag hade snart fått till en yttre skålform jag var nöjd med och jag delade av med skarvjärnet där jag senare skulle såga av stycket.

 
Efter att ha slipat med sandpapper var jag riktigt nöjd. Hämtade Mannen, en skiftnyckel, skruvar och annat som kunde tänkas behövas. Sågade till botten i bandsågen. Den blev inte rak??? Sågade igen. Mannen sågade en tredje gång. Inte rakt.

Vid närmare inspektion av bandsågen ser vi att självaste sågbandet inte gick centrerat på hjulen. Inte konstigt att det inte blev rakt när det inte finns något att styra emot. Lite molokna gick vi hem och skål nr 2 blev ingen skål idag. Nu är vi för trötta för att fixa och riskera att den här också går sönder. Hade varit roligt att visa den på morgondagens redovisning. Men inte ens jag kan slå knut på mig själv, även om jag tror det ibland 😎.

/Pyvve

Lite pirrigt var det!

Hej!

Jag har med skräckblandat förtjusning sett fram emot att SVARVA! Senast var på mellanstadiet och det var inte igår. Förberedde mig redan i vintras genom att se några filmer på Youtube. Hade en känsla av att träbitar och svarvstål skulle flyga iväg över slöjdsalen och slå sönder mina glasögon. Filmerna lugnade mig dock då jag insåg att man hyvlade till en 8-kanting innan man började svarva.

Det finns en svarv i föreningens hobbylokal. Jag har startat den, smekt den, lyssnat och stängt av den. Samt plockat och tittat på alla nio svarvstål som finns där. En mjukstart. Kändes bra. Eller i alla fall liiite bättre.

När vi väl var i svarvrummet visade det sig att i princip ingen av oss svarvat förut. Skönt! Vi var alla noviser. M visade hur man bearbetade träbiten och hur man höll i stålet. Jag la min hand över hans för att känna hur mycket det skakade och ryckte. MEN. Nästan ingenting. Pulsen gick ner och jag kände att detta, det klarar jag av!

Vi fick varsin färsk björkbit som vi uppmanades att svarva till en skål samt en bit torr asp som vi  uppmanades tillverka något utan hålighet. När jag väl kom igång var det riktigt roligt. Utsidan blev (nästan) som jag tänkt och jag bytte chuck för att kunna svarva inuti min skål. Det gick bra tills något hände. Jag stängde av för att kontrollera hur djupt jag svarvat i skålens fördjupning. Och upptäcker att en stor bit var borta. Hittade den inte först men sedan låg den på golvet. Helt otroligt! Jag hade inget märkt. Kunde inte göra annat än att skratta åt eländet. Det var ju bara en träbit. Fast en snygg sådan. En stund i alla fall.

Under eftermiddagen ville jag svarva en träklubba. Kände att jag behövde en riktig träklubba efter att ha slitit ut vår gummiklubba vid framställningen av "Skål nr 3". Jag fick en bit björk som var tyngre och mer lämpat för en klubba. Började svarva och det gick som en dans. Inte direkt. Men när jag ökat svarvens hastighet. Hihi. Den finns en "fartknapp" som jag glömt bort.

Lycklig och glad åkte jag hem och överlämnade träklubban till L, som numera är ägare av både en demolerad gummiklubba och en nysvarvad björkklubba.

/Pyvve

Skålen färdig!

Hej!

Jag blev såå nöjd med skålen. Beslutade att placera kopparspik (avklippta) i de gamla spikhålen för att förhöja skålens historia. Med limpistol fylldes hålen och en spik trycktes i från vart håll. Kvisten, som luktar starkt och härligt av kåda, fick vara lite naggad. Kändes fel att laga den.

Tror detta är första gången jag följt en beskrivning från A till Ö utan att förändra form eller lagt till extra dekorationer. Ett bragd i sig. För mig.

Träbiten återkom till sitt ursprung när Sonen fick den på sin 31-årsdag! Sista bilden är från det nya köket.

/Pyvve

Tredje skålen

Hej!

Det är så härligt att arbeta med stämjärn och skölp! Var bara tvungen att framställa ytterligare en skål. Eller fat kanske det blir. Takbjälken från Sonens torp väntade på att förvandlas till något vackert. Har huggit bort allt som är helt oanvändbart och grovkapat med bandsågen.

En bild finns där inne i mitt huvud. Ett långt fat. Långsluttande kanter. Inte för tjocka väggar. Fylld med små röda äpplen. Fatet ska inte vara perfekt. Det ska skvallra om sitt ursprung som takbjälke. Några små hål efter smidda spikar. Några kvistar. Det blir en utmaning.

Börjar med en enkel skiss och en måttskiss över skålsidan. Skriver ner en arbetsbeskrivning och tillverkar en mall i kartong. Plockar ihop behövliga verktyg och kaffetermos. Sedan är det dags att gå till Hobbylokalen och börja arbeta.

Med hjälp av mall och linjal markeras mitten och första ovalen som ska huggas ut. Skölpens egg är vass och det är ljuvligt att hugga fram skålformen ur detta 1800-talsträd. Kvisten är verkligen hård. Jag använder ett brett, mycket vasst stämjärn för att försiktigt hugga mig ner i kvisten. Vill inte riskera eggen på skölpen som förmodligen är svårare att slipa upp igen. Det luktar starkt av kåda när jag hugger i kvisten. Den är hård som glas. Det skvätter små bitar i hela lokalen. En landar i håret. Betyder det tur månntro?

Markerar en större oval. Hugger vidare. Markerar en ny oval och hugger vidare. När jag närmar mig kortsidorna måste jag välja hur "fören" och " aktern" ska se ut. Jo, skålen ser mest ut som en båt just nu. Min "bild" har en smal, smäcker "för". Min skiss har handtag. Jag väljer "min bild". Varför ritade jag en skål med handtag på min skiss? För att träskålar i slöjden brukar ha det? Det var ju aldrig så "min bild" såg ut.

Med hjälp av profiler som låg i lådan under hyvelbänken markeras fören och aktern som min idébild. Jag är nöjd. Hugger försiktigt fram spetsarna. Den gamla furen får lätt torrsprickor. Vill inte ta onödiga risker.


Övergår till att arbeta med sickel och skedkniv, avslutar med slippapper. Kvisten gör motstånd. Det luktar kåda. Återvänder till Hobbylokalen och formar ytterkanterna med hjälp av bandsågen. Nu ser den ännu mer ut som en båt! Börjar hugga rent botten med stämjärnet. Båten övergår till att likna en skål. Äntligen närmar den sig min idébild 😃!

/Pyvve

Sickel inuti å utepå

Hej!

Efter en heldag med instruktion och användning av slöjdsalens maskiner (bandsåg, pelarborrmaskin, slipskiva, justersåg samt plan- och rikthyvel) var det härligt att komma hem och få lyssna till fågelkvitter och pyssla med lite smått.

Sickeln har visat sig vara ett användbart verktyg efter täljning och före slipning. Har ägnat en god stund åt att sickla och slipa både inuti (skålen) och utanpå (sleven). Känner att det är dags att ta med dem för uppvisning i morgon. PS De är inte färdiga ännu. Det är självaste arbetet med sickeln som kan visas.

/Pyvve

Skål är sicklad och slev täljd.

Skål är slipad och slev sicklad.

En bit takbjälke

En bit takbjälke från sonens hus får bli min nästa skål. Huset är byggt runt 1930 och trädet borde varit planterat andra halvan av 1800-talet. Skulle tro att det är fur. Och det är med vördnad jag sätter träklumpen i bandsågen och får ut några skapliga bitar att gröpa ur.

En skiva med årsringarna sparades så sonen kan läsa dem och fundera över trädets ålder (dendrokronologi).

Efter så många år var träet kruttorrt och verkligen hårt att gröpa ur. Men efter förra skålens erfarenhet vet jag nu att jag kan slå hårt och bestämt tvärs över fibrerna och ska vara lite mer försiktig längs med fibrerna. Med några olika stämjärn (äger ingen skölp… ännu 😊 ) arbetade jag mig ner i träet och fick fram en skålform jag var nöjd med.

Förra skålen slipades med sandpapper, vilket blev väldigt bra. Men denna ska bearbetas med sickel. (Ja, ni vet ju varför 👀 ) så jag skrapade med sickeln åt alla håll och vände och vred på den innan jag såg att det faktiskt gav resultat. Efter en god stunds skrapande kändes den nästan som en nyvunnen vän. Jag började gilla min sickel. Inte nog med att den ger en hyfsat slät yta, med sina runda former ser jag lättare hur rundningen blir i skålen. Det kan annars vara lite förvirrande när träets ådringar ger synvillor.

Under ett antal timmar i mitt inre läranderum har processens dialog snurrat många varv och jag känner mig verkligen som att jag har bättre kontroll över både verktyg och material.

”Någon” föreslog igår att vi skulle kombinera träskålen med exempelvis textil. Min fantasi sträcker sig just nu inte längre än till att lägga en duk i botten av skålen. Känns inte så kreativt. Får ta mig en tur ut i cyberrymden och hämta lite inspiration.

/Pyvve