Tredje skålen

Hej!

Det är så härligt att arbeta med stämjärn och skölp! Var bara tvungen att framställa ytterligare en skål. Eller fat kanske det blir. Takbjälken från Sonens torp väntade på att förvandlas till något vackert. Har huggit bort allt som är helt oanvändbart och grovkapat med bandsågen.

En bild finns där inne i mitt huvud. Ett långt fat. Långsluttande kanter. Inte för tjocka väggar. Fylld med små röda äpplen. Fatet ska inte vara perfekt. Det ska skvallra om sitt ursprung som takbjälke. Några små hål efter smidda spikar. Några kvistar. Det blir en utmaning.

Börjar med en enkel skiss och en måttskiss över skålsidan. Skriver ner en arbetsbeskrivning och tillverkar en mall i kartong. Plockar ihop behövliga verktyg och kaffetermos. Sedan är det dags att gå till Hobbylokalen och börja arbeta.

Med hjälp av mall och linjal markeras mitten och första ovalen som ska huggas ut. Skölpens egg är vass och det är ljuvligt att hugga fram skålformen ur detta 1800-talsträd. Kvisten är verkligen hård. Jag använder ett brett, mycket vasst stämjärn för att försiktigt hugga mig ner i kvisten. Vill inte riskera eggen på skölpen som förmodligen är svårare att slipa upp igen. Det luktar starkt av kåda när jag hugger i kvisten. Den är hård som glas. Det skvätter små bitar i hela lokalen. En landar i håret. Betyder det tur månntro?

Markerar en större oval. Hugger vidare. Markerar en ny oval och hugger vidare. När jag närmar mig kortsidorna måste jag välja hur "fören" och " aktern" ska se ut. Jo, skålen ser mest ut som en båt just nu. Min "bild" har en smal, smäcker "för". Min skiss har handtag. Jag väljer "min bild". Varför ritade jag en skål med handtag på min skiss? För att träskålar i slöjden brukar ha det? Det var ju aldrig så "min bild" såg ut.

Med hjälp av profiler som låg i lådan under hyvelbänken markeras fören och aktern som min idébild. Jag är nöjd. Hugger försiktigt fram spetsarna. Den gamla furen får lätt torrsprickor. Vill inte ta onödiga risker.


Övergår till att arbeta med sickel och skedkniv, avslutar med slippapper. Kvisten gör motstånd. Det luktar kåda. Återvänder till Hobbylokalen och formar ytterkanterna med hjälp av bandsågen. Nu ser den ännu mer ut som en båt! Börjar hugga rent botten med stämjärnet. Båten övergår till att likna en skål. Äntligen närmar den sig min idébild 😃!

/Pyvve

En bit takbjälke

En bit takbjälke från sonens hus får bli min nästa skål. Huset är byggt runt 1930 och trädet borde varit planterat andra halvan av 1800-talet. Skulle tro att det är fur. Och det är med vördnad jag sätter träklumpen i bandsågen och får ut några skapliga bitar att gröpa ur.

En skiva med årsringarna sparades så sonen kan läsa dem och fundera över trädets ålder (dendrokronologi).

Efter så många år var träet kruttorrt och verkligen hårt att gröpa ur. Men efter förra skålens erfarenhet vet jag nu att jag kan slå hårt och bestämt tvärs över fibrerna och ska vara lite mer försiktig längs med fibrerna. Med några olika stämjärn (äger ingen skölp… ännu 😊 ) arbetade jag mig ner i träet och fick fram en skålform jag var nöjd med.

Förra skålen slipades med sandpapper, vilket blev väldigt bra. Men denna ska bearbetas med sickel. (Ja, ni vet ju varför 👀 ) så jag skrapade med sickeln åt alla håll och vände och vred på den innan jag såg att det faktiskt gav resultat. Efter en god stunds skrapande kändes den nästan som en nyvunnen vän. Jag började gilla min sickel. Inte nog med att den ger en hyfsat slät yta, med sina runda former ser jag lättare hur rundningen blir i skålen. Det kan annars vara lite förvirrande när träets ådringar ger synvillor.

Under ett antal timmar i mitt inre läranderum har processens dialog snurrat många varv och jag känner mig verkligen som att jag har bättre kontroll över både verktyg och material.

”Någon” föreslog igår att vi skulle kombinera träskålen med exempelvis textil. Min fantasi sträcker sig just nu inte längre än till att lägga en duk i botten av skålen. Känns inte så kreativt. Får ta mig en tur ut i cyberrymden och hämta lite inspiration.

/Pyvve