Skål nr 2

Hej!

Efter en härlig dag med undervisningsövningar kände jag mig taggad att vara kreativ och svarva min andra skål någonsin ⛵ !

Den första, som jag svarvade i färskt trä, sprack.

Tråkigt. Men vi var förberedda på att det skulle kunna hända eftersom vi började svarva ena dagen och fortsatte nästa. Skålen låg i vatten över natt men det var nog inte tillräckligt.


Efter att ha hittat skålchucken och hört mig för hos släktingar och vänner fick jag en insikt i HUR den skulle användas och sättas fast på trästycket. Och idag skulle den användas!

Började som förra gången med att forma till min träbit och svarva den rund. Den här gången räckte det med att svarva på halva stycket eftersom den vänstra i bild skulle var fäste för chucken och senare sågas bort.

Det kändes riktigt bra och jag hade snart fått till en yttre skålform jag var nöjd med och jag delade av med skarvjärnet där jag senare skulle såga av stycket.

 
Efter att ha slipat med sandpapper var jag riktigt nöjd. Hämtade Mannen, en skiftnyckel, skruvar och annat som kunde tänkas behövas. Sågade till botten i bandsågen. Den blev inte rak??? Sågade igen. Mannen sågade en tredje gång. Inte rakt.

Vid närmare inspektion av bandsågen ser vi att självaste sågbandet inte gick centrerat på hjulen. Inte konstigt att det inte blev rakt när det inte finns något att styra emot. Lite molokna gick vi hem och skål nr 2 blev ingen skål idag. Nu är vi för trötta för att fixa och riskera att den här också går sönder. Hade varit roligt att visa den på morgondagens redovisning. Men inte ens jag kan slå knut på mig själv, även om jag tror det ibland 😎.

/Pyvve

En eftermiddag med svarven

Hej!

Eftermiddagen ägnades helt åt svarven! Jag har gått igenom den och tittat inuti och skruvat på allt som gick att skruva på. Ett trä-ämne (8-kanting) hade jag förberett tidigare så det var bara att börja forma den till en rulle.

Å så var det detta med skiss. Jag behöver verkligen träna på att skissa och sen följa den. Man måste ju inte alltid göra en skiss men det är en fördel att göra det för övningens skull.

Jag utgick från att ämnet var 20 cm långt. Tänkte en ljusstake. Helt enkelt för att jag inte hittar någon chuck för skålsvarvning. Det kanske inte ens finns någon i Hobbylokalen. Jag tycker om lite tjockare ljus så beslöt att behålla hela tjockleken i ändarna och mätte ut mitten med grönt streck samt 3 cm från ändarna enligt skiss.

Började så svarva lite försiktigt. Testade alla nio stål som finns att tillgå. Hittade mina favoriter. Arbetade mig djupare ner i materialet.

Min tanke var att varje "trappsteg" sedan skulle formas vidare till en rund form. Inser nu att min skiss inte kommer att hålla. Detta med proportioner och verklig storlek är inte min starka sida. Borde klippt ut en skalenlig skiss i papper eller gjort en prototyp i lera. Den här formen är ju också snygg. Men inte ett dugg lik skissen.

Det var lite klurigt att få till rundlarna. Ville helst ha dem (nästan i alla fall) likadana. Mätte och jämförde. Använde olika stål. Nu var det dags för kaffe och så hämta sandpapper för nästa moment. Det tog en god stund innan alla små jack var nedslipade. Vet ju att de framträder så retligt när man ytbehandlar så noggrannhet är viktigt! Alltid! Slöjd måste få ta tid ❗

Känner mig riktigt nöjd med min ljusstake. Blev bättre än skissen 💪😍!

/Pyvve

Lite pirrigt var det!

Hej!

Jag har med skräckblandat förtjusning sett fram emot att SVARVA! Senast var på mellanstadiet och det var inte igår. Förberedde mig redan i vintras genom att se några filmer på Youtube. Hade en känsla av att träbitar och svarvstål skulle flyga iväg över slöjdsalen och slå sönder mina glasögon. Filmerna lugnade mig dock då jag insåg att man hyvlade till en 8-kanting innan man började svarva.

Det finns en svarv i föreningens hobbylokal. Jag har startat den, smekt den, lyssnat och stängt av den. Samt plockat och tittat på alla nio svarvstål som finns där. En mjukstart. Kändes bra. Eller i alla fall liiite bättre.

När vi väl var i svarvrummet visade det sig att i princip ingen av oss svarvat förut. Skönt! Vi var alla noviser. M visade hur man bearbetade träbiten och hur man höll i stålet. Jag la min hand över hans för att känna hur mycket det skakade och ryckte. MEN. Nästan ingenting. Pulsen gick ner och jag kände att detta, det klarar jag av!

Vi fick varsin färsk björkbit som vi uppmanades att svarva till en skål samt en bit torr asp som vi  uppmanades tillverka något utan hålighet. När jag väl kom igång var det riktigt roligt. Utsidan blev (nästan) som jag tänkt och jag bytte chuck för att kunna svarva inuti min skål. Det gick bra tills något hände. Jag stängde av för att kontrollera hur djupt jag svarvat i skålens fördjupning. Och upptäcker att en stor bit var borta. Hittade den inte först men sedan låg den på golvet. Helt otroligt! Jag hade inget märkt. Kunde inte göra annat än att skratta åt eländet. Det var ju bara en träbit. Fast en snygg sådan. En stund i alla fall.

Under eftermiddagen ville jag svarva en träklubba. Kände att jag behövde en riktig träklubba efter att ha slitit ut vår gummiklubba vid framställningen av "Skål nr 3". Jag fick en bit björk som var tyngre och mer lämpat för en klubba. Började svarva och det gick som en dans. Inte direkt. Men när jag ökat svarvens hastighet. Hihi. Den finns en "fartknapp" som jag glömt bort.

Lycklig och glad åkte jag hem och överlämnade träklubban till L, som numera är ägare av både en demolerad gummiklubba och en nysvarvad björkklubba.

/Pyvve