Vilken dag jag hade igår!
Tänk att få börja dagen vid symaskinen, besöka Slöjddetaljer, och sedan avsluta dagen med att tälja vid solnedgången.
"Projekt Qviltning" har tagit sin form. Jag använder begreppet qviltning framför lapptäcksteknik för att jag tycker om bokstaven Q. Så vacker, men så sällan använd. Framtagen vid vissa viktiga tillfällen som till Qvinnan och till Qvilten.
I vanliga fall är min idéprocess väldigt kort, för att inte säga blixtsnabb. Min hjärna har ett välfyllt lager med idéer som bara väntar på att få bli förverkligade. Därför var det med förvåning som projekt Qviltning behövde flera dagar innan jag förstod vad som skulle bli den idé som följer med in i planeringsstadiet. Bara tanken på att qvilta en rund duk och en dock-klänning fyller mig med skapar-endorfiner.
Qviltning handlar om matematikens geometriska figurer, kvadrater, rektanglar, romber, trianglar, cirklar och sen att med utgång i dessa kunna fylla på med naturens övriga former. Ur mitt tygförråd hittar jag tre tyger som harmonierar i sina kulörer och de får bli basen till den qviltade duken. Det gröna tyget är grövre än de andra två, men eftersom jag tänker vaddera duken väljer jag att inte använda vlieseline.
En klocka ringer och påminner om att noggrannhet är A och O vid qviltning. Att mäta, rita, använda linjal, kontrollera en extra gång. Ett litet fel fortplantar sig och växer till ett stort fel i kommande varv.
Med nystrukna tyger vid min sida börjar jag skissa på ett rutigt papper. Klipper några remsor i rätt kulörer och leker fram ett mönster som tilltalar mig. Såg häromdagen på Pinterest hur man kan lägga in cirklar så det får bli projektets teknikutmaning. Syr en provruta och jämför proportionerna mot bordet. Minskar min ruta och börjar därefter tillverka rutor av anpassad storlek.
På Slöjddetaljer köpte jag (bland annat 😃) en liten täljkniv, en skedkniv och en sickel. Av sonen har jag lånat en gammal fin bandkniv. När jag passerade talldungen låg där en liten nedfallen gren. Den ropade på att få följa med mig hem! På väg hem var idéstadiet passerat och planeringsstadiet påbörjat. I min hjärna hade jag redan börjat använda den ljuvliga bandkniven. Gammal, väl använd, faller fint i handen. Är inte använd på många år men har ändå en vass egg.
Jag skalar av barken och granskar var kvistarna finns och väljer ut en bit att använda. Den är lite böjd. Den måste få bli en liten slev. Sågar av min valda bit. Borrar först ett litet och sen ett större hål där skedens skålning ska vara. Börjar vidga hålet, först med min nya täljkniv och sedan med min nya skedkniv. Är glad att jag köpte en dubbeleggad. Då kan jag arbeta åt alla håll.
Solen börjar gå ned. Kvällen är ljummen. Jag täljer och formar utsidan av sleven. Jag borde skissa och markera lite linjer på sleven. Men, nej, handflatans känselnerver får känna av rundningen. Ögonmåttet får bli min linjal. Solen går ner. Det blir kyligt.
/Pyvve
