Randiga klänningen

Hej!

Dagens utmaning och beslut kretsade kring fodring och knäppning. Klänningen ska vara skön och bekväm att bära. Den ska vara lätt och smidig att ta på och av. Den ska utstråla färgharmoni.

Eftersom min (egenvalda) utmaning i uppgiften är att följa en skiss från A till Ö uteslöt jag alternativen knytrosetter i sidorna samt knäppning vid axeln. Dessa alternativ finns inte med på min ursprungliga skiss. Valet föll på knäppning på bakstyckena där blå färg lyfts fram.

Ett qviltat projekt bör ha någon form av stickningar. Där valde jag, efter vånda och provsömmar, roströd tråd som lyfter fram blomrankan.

Å, jag veeet, min trotjänare borde lämnats in på service för längesen. Den hoppar i stygnen och det blev en del sprättande. Tänkte mycket på mina träprojekt. Hur begränsad man är vid felsågning. I sömnad kan man sprätta och göra om. Tänker på "Westerlunds olika processteg", vad som händer med oss i ögonblick av tillfällig kaos. Ilska. Gråt. Förtvivlan. Eller helt enkelt sprätta, sprätta.

Tänker på Fina Mormor! som lärde mig virka. När det blev fel säger hon glatt att "då repar vi upp och börjar om". Svårare var det inte. Mina runda grytlappar blev till dockmössor. De blev inte riktigt platta. Men då började vi om. Eller så blev det ytterligare en dockmössa. En avslappnad inställning till att det ordnar sig. Bakom detta ligger erfarenhet och förtrogenhet med vad som hänt och vad som går att göra om. Mitt mål är att erövra detta även inom hårdslöjden!

/Pyvve

Dockklänning i blå toner

Hej!

En helkväll med symaskinen! Härligt! Idén kom direkt när jag såg att lapptäcksteknik ingick i workshopsen denna delkurs. Första skisserna gjordes då. Sedan har det varit annat mer viktigt. Men nu, ikväll, började jag processen att rita mönster och välja tyg.

 Har grunnat en del på hur jag skulle få till jämna, fina "kilar" och den matematiska hjärnhalvan har arbetat för högtryck. Valde ändå den enkla vägen. Att vika på mitten, på mitten, på mitten. Som när man klipper snöstjärnor. Det fungerade alldeles utmärkt.





Två bomullstyger i blått och vitt. Härligt mjuka. Fransar sig inte. Behöver inte fållas. Återbruk. Känns bra. Känns bäst.

  

Jag började med kilen som ska vara mitt fram. Den vackra blomrankan ska fånga blicken och förstärka mönsterkompositionen. Jag valde därför att göra den bredare än övriga kilar.



 

På var sida om mittdelen syddes en blå kil enligt mönstret. Jag valde att vika mönstret och markera för varje del. Man kan också klippa isär mönstret och använda dessa som mönsterdelar.

För att "gömma" fållarna och göra klänningen mer bekväm kommer jag att fodra den med ett mjukt bomullstyg. Har inte bestämt ännu hur halsringningen ska bli. Kompositionen får avgöra det.

/Pyvve

Tacka vet jag tråckling

Hej!

Minns att detta med tråckling bara kändes onödigt och tog extra tid i skolslöjden. Nu säger jag "tack och lov för tråcklingen!". Ska det bli bra så krävs tråckling och noggrannhet. Och det är vad som behövs för att få hörnen snygga och cirklarna på plats.

Jag känner efter en handfull cirklar att det är lättare att klippa ut 3/4 av en cirkel plus sömsmån (se bild 1). Gör ett litet jack från pilen till cirkelns mitt. Forma cirkelns ytterkant exempelvis med strykjärn och tråckla runt. På bild 2 syns det var cirkeln ska placeras. Nu är det noga att det lilla jacket som klipptes på första bilden öppnas och läggs exakt i hörnet vid pennans spets på bild 3. Tråckla i markeringen som visar var sömmen ska sys senare. Sömsmånen är lika bred som jacket och sömmen ska sys exakt så att rutornas hörn ligger mot varandra.

Knappnålarnas huvud (bild 5 och 6) är i mitten av cirkeln OCH där hörnen möts i cirkelns mitt. På 7:e bilden är sömmarna tråcklade och allt ser ut att vara på rätt plats. Nu är det dags att sy sömmen. Bygg på med resten av rutorna bort till nästa hörn (bild 8) och montera ytterligare en cirkel.

 /Pyvve

Ruta, intill ruta, intill....

Hej! Dagen har gått i rutornas tecken. Monteringen av rutor till min qviltade duk har påbörjats. Rutorna sys genom att lägga två kvadrater (enligt mall så de blir exakt lika stora) räta mot räta (bild 2). Fålla hela varvet runt. Skär eller klipp båda diagonalerna (bild 3). Vips har man fyra exakt likadana rutor.

Jag började med att sy ett innervarv av fyra rutor (bild 7-8). Rundeln är fastsydd med små kaststygn. Nästa varv börjar med att man syr ihop två rutor som sys på ena kanten (bild 11). I varje hörn fogas en rundel in (bild 12). Sy ihop tre rutor i rad och sy fast dem på andra kanten. Sy ytterligare tre rutor i rad och sy fast dem på tredje kanten. Slutligen sys fyra rutor ihop och sys mot fjärde kanten. Nu är första varvet klart (bild 13). Pressa sömsmånerna åt olika håll (bild 14) så det inte blir knölar där sömmarna möts.

Rundeln är tillklippt efter en mall av kartong. Mallen sys tillfälligt in i tygrundeln (bild 6) för att man ska kunna pressa tyget med varmt strykjärn. Rundeln får då en tydlig rund markering som används vid monteringen. När tygrundeln är pressad så pilla ut kartongrundeln.

Rundlarna är riktigt pilliga att montera och kräver stor noggrannhet. Innan jag syr fast dem klipper jag bort (nästan) en kvart av rundeln (måste vara lite sömsmån kvar). Har funderat hela dagen över hur man ska kunna sy fast rundeln med symaskin men inte kommit på någon teknik som fungerar på så små rundlar. Tycker dock att handsömnad är meditativt och har haft en ”meditativ kväll” i TV-soffan med "Vem bor här?" och "Vetenskapens värld". I morgon bygger jag vidare. Dags för träff med John Blund.

/Pyvve

Qvilta och tälja

Vilken dag jag hade igår!

Tänk att få börja dagen vid symaskinen, besöka Slöjddetaljer, och sedan avsluta dagen med att tälja vid solnedgången. "Projekt Qviltning" har tagit sin form. Jag använder begreppet qviltning framför lapptäcksteknik för att jag tycker om bokstaven Q. Så vacker, men så sällan använd. Framtagen vid vissa viktiga tillfällen som till Qvinnan och till Qvilten.

I vanliga fall är min idéprocess väldigt kort, för att inte säga blixtsnabb. Min hjärna har ett välfyllt lager med idéer som bara väntar på att få bli förverkligade. Därför var det med förvåning som projekt Qviltning behövde flera dagar innan jag förstod vad som skulle bli den idé som följer med in i planeringsstadiet. Bara tanken på att qvilta en rund duk och en dock-klänning fyller mig med skapar-endorfiner.

Qviltning handlar om matematikens geometriska figurer, kvadrater, rektanglar, romber, trianglar, cirklar och sen att med utgång i dessa kunna fylla på med naturens övriga former. Ur mitt tygförråd hittar jag tre tyger som harmonierar i sina kulörer och de får bli basen till den qviltade duken. Det gröna tyget är grövre än de andra två, men eftersom jag tänker vaddera duken väljer jag att inte använda vlieseline.

En klocka ringer och påminner om att noggrannhet är A och O vid qviltning. Att mäta, rita, använda linjal, kontrollera en extra gång. Ett litet fel fortplantar sig och växer till ett stort fel i kommande varv.

Med nystrukna tyger vid min sida börjar jag skissa på ett rutigt papper. Klipper några remsor i rätt kulörer och leker fram ett mönster som tilltalar mig. Såg häromdagen på Pinterest hur man kan lägga in cirklar så det får bli projektets teknikutmaning. Syr en provruta och jämför proportionerna mot bordet. Minskar min ruta och börjar därefter tillverka rutor av anpassad storlek.


På Slöjddetaljer köpte jag (bland annat 😃) en liten täljkniv, en skedkniv och en sickel. Av sonen har jag lånat en gammal fin bandkniv. När jag passerade talldungen låg där en liten nedfallen gren. Den ropade på att få följa med mig hem! På väg hem var idéstadiet passerat och planeringsstadiet påbörjat. I min hjärna hade jag redan börjat använda den ljuvliga bandkniven. Gammal, väl använd, faller fint i handen. Är inte använd på många år men har ändå en vass egg.

Jag skalar av barken och granskar var kvistarna finns och väljer ut en bit att använda. Den är lite böjd. Den måste få bli en liten slev. Sågar av min valda bit. Borrar först ett litet och sen ett större hål där skedens skålning ska vara. Börjar vidga hålet, först med min nya täljkniv och sedan med min nya skedkniv. Är glad att jag köpte en dubbeleggad. Då kan jag arbeta åt alla håll.

Solen börjar gå ned. Kvällen är ljummen. Jag täljer och formar utsidan av sleven. Jag borde skissa och markera lite linjer på sleven. Men, nej, handflatans känselnerver får känna av rundningen. Ögonmåttet får bli min linjal. Solen går ner. Det blir kyligt.

 /Pyvve