Serveringsbricka med decoupage

Äntligen är den färdig. Serveringsbrickan till dottern. Hon samlar på servisen Mon Amie så det fick bli motivet. Den kommer att användas när vi ska äta och fika ute så den är rejält tilltagen, 70*40 cm.

Jag valde att falsa ut ett spår längs sargen istället för att limma bottenplattan under. Brickan tål en större tyngd (stor bricka = mycket porslin) med den metoden. Det gäller att vara noggrann från början. För att lättare kunna såga och hugga har jag spårat med en syl längs linjen.

Min egen-svarvade klubba och sonhustruns gammelmorfars stämjärn stämde perfekt med bottenplattans tjocklek.

Det var lurigt att få den lika bred och lika djup längs med hela sidorna. Den lilla fiffikusen kom väl till pass. Hörnen är gerade och sedan limmade.

 För att få bra grepp och ge brickan en trendig look väljer jag läderband istället för att traditionellt såga ut hål för greppet.

Hur jag än vände och vred så räckte armarna inte till. Jag gjorde som jag lärt av "mina" elever. Hoppade upp på hyvelbänken och sågade. Gick förvånansvärt bra.

Jag ville att brickan skulle se lite gammaldags sliten ut. För att få den effekten har jag först målat med järnvitriol (blir grått). Sedan slipat ner det lite. Därefter målat med vit akrylfärg som också slipats av lite ojämnt. Därefter vattenbaserad lack (halvblank). Handtagen är sydda med tandtråd som är mycket starkt och smidigt att använda till läderarbeten.

Tidigt bestämde jag att botten skulle dekoreras med decoupage. Kikade på några filmer och tänkte Hur svårt kan det va? Mitt motto! Köpte hem decoupage-lim och började testa. Först ut blev denna senapsmuggen (Apotekets). Det är pilligt och kladdigt men roligt. Man använder endast det översta lagret av servetten. Limmar under och lackar över. Insåg snart att det inte skulle vara lätt att få brickans botten slät och fin. Efter diskussion med kollegan P fick jag tipset att använda vanligt tapetlim istället. Och då gick det som en dans. Eller nja. Jag testade på ett antal små träbitar innan jag kände mig tillräckligt modig att arbeta med bottenplattan. Det fick inte bli fel!

Botten och insidan av sargen är lackad med 70-glans i två lager för att de ska tåla väta. Utsidan är lackad med halvblank för att få till den rätta looken. Dottern blev glad och jag är nöjd!

/Pyvve

Tredje skålen

Hej!

Det är så härligt att arbeta med stämjärn och skölp! Var bara tvungen att framställa ytterligare en skål. Eller fat kanske det blir. Takbjälken från Sonens torp väntade på att förvandlas till något vackert. Har huggit bort allt som är helt oanvändbart och grovkapat med bandsågen.

En bild finns där inne i mitt huvud. Ett långt fat. Långsluttande kanter. Inte för tjocka väggar. Fylld med små röda äpplen. Fatet ska inte vara perfekt. Det ska skvallra om sitt ursprung som takbjälke. Några små hål efter smidda spikar. Några kvistar. Det blir en utmaning.

Börjar med en enkel skiss och en måttskiss över skålsidan. Skriver ner en arbetsbeskrivning och tillverkar en mall i kartong. Plockar ihop behövliga verktyg och kaffetermos. Sedan är det dags att gå till Hobbylokalen och börja arbeta.

Med hjälp av mall och linjal markeras mitten och första ovalen som ska huggas ut. Skölpens egg är vass och det är ljuvligt att hugga fram skålformen ur detta 1800-talsträd. Kvisten är verkligen hård. Jag använder ett brett, mycket vasst stämjärn för att försiktigt hugga mig ner i kvisten. Vill inte riskera eggen på skölpen som förmodligen är svårare att slipa upp igen. Det luktar starkt av kåda när jag hugger i kvisten. Den är hård som glas. Det skvätter små bitar i hela lokalen. En landar i håret. Betyder det tur månntro?

Markerar en större oval. Hugger vidare. Markerar en ny oval och hugger vidare. När jag närmar mig kortsidorna måste jag välja hur "fören" och " aktern" ska se ut. Jo, skålen ser mest ut som en båt just nu. Min "bild" har en smal, smäcker "för". Min skiss har handtag. Jag väljer "min bild". Varför ritade jag en skål med handtag på min skiss? För att träskålar i slöjden brukar ha det? Det var ju aldrig så "min bild" såg ut.

Med hjälp av profiler som låg i lådan under hyvelbänken markeras fören och aktern som min idébild. Jag är nöjd. Hugger försiktigt fram spetsarna. Den gamla furen får lätt torrsprickor. Vill inte ta onödiga risker.


Övergår till att arbeta med sickel och skedkniv, avslutar med slippapper. Kvisten gör motstånd. Det luktar kåda. Återvänder till Hobbylokalen och formar ytterkanterna med hjälp av bandsågen. Nu ser den ännu mer ut som en båt! Börjar hugga rent botten med stämjärnet. Båten övergår till att likna en skål. Äntligen närmar den sig min idébild 😃!

/Pyvve

En bit takbjälke

En bit takbjälke från sonens hus får bli min nästa skål. Huset är byggt runt 1930 och trädet borde varit planterat andra halvan av 1800-talet. Skulle tro att det är fur. Och det är med vördnad jag sätter träklumpen i bandsågen och får ut några skapliga bitar att gröpa ur.

En skiva med årsringarna sparades så sonen kan läsa dem och fundera över trädets ålder (dendrokronologi).

Efter så många år var träet kruttorrt och verkligen hårt att gröpa ur. Men efter förra skålens erfarenhet vet jag nu att jag kan slå hårt och bestämt tvärs över fibrerna och ska vara lite mer försiktig längs med fibrerna. Med några olika stämjärn (äger ingen skölp… ännu 😊 ) arbetade jag mig ner i träet och fick fram en skålform jag var nöjd med.

Förra skålen slipades med sandpapper, vilket blev väldigt bra. Men denna ska bearbetas med sickel. (Ja, ni vet ju varför 👀 ) så jag skrapade med sickeln åt alla håll och vände och vred på den innan jag såg att det faktiskt gav resultat. Efter en god stunds skrapande kändes den nästan som en nyvunnen vän. Jag började gilla min sickel. Inte nog med att den ger en hyfsat slät yta, med sina runda former ser jag lättare hur rundningen blir i skålen. Det kan annars vara lite förvirrande när träets ådringar ger synvillor.

Under ett antal timmar i mitt inre läranderum har processens dialog snurrat många varv och jag känner mig verkligen som att jag har bättre kontroll över både verktyg och material.

”Någon” föreslog igår att vi skulle kombinera träskålen med exempelvis textil. Min fantasi sträcker sig just nu inte längre än till att lägga en duk i botten av skålen. Känns inte så kreativt. Får ta mig en tur ut i cyberrymden och hämta lite inspiration.

/Pyvve