Namnskylt i björk

Hej!

Jag älskar att arbeta i trä! Känner att det är ett material jag vill utvecklas vidare inom. På HDK fick jag chansen att testa karv-tekniker i olika material. Lovade mig själv att aldrig mer karva i den tjuriga, grovfibriga furun 😏. Ändå började jag med att testa mig fram i en furubit.

Efter en arbetsam kväll kom jag plötsligt ihåg att det finns ett smidigare träslag - björk 👍. Att skära i björk är som att skära i lera. Vilken skillnad!

Att dessutom kunna besöka mågen 💚och få med en rejäl planka björk anno 2019.  Äntligen kunde jag påbörja "Projekt Namnskylt".

Trä är ju inte lika förlåtande som tyg och garn så här krävdes skiss och arbetsbeskrivning. Inte min starka sida 😇. Nu fick jag tillfälle att utmana mig själv att följa arbetsbeskrivningen från A till Ö.

Tillgången till verktyg fick avgöra storlek och avstånd 📐mellan bokstäverna. Ett långt namn kräver en lång skylt. Så den ovala formen kändes självklar.

Minst hundra tusen gånger kontrollerade jag stavningen 👓. När jag kommit så här långt kändes det riktigt bra. Sambon bedyrade att det var rätt stavat. Ingen bokstav som ramlat under hyvelbänken😄.

Efter lite surfande 👀 hittade jag blom-motiv som jag kände passade till skylten. Nu började steg 2. Att skära blommor. Yes!

Hugg för hugg arbetade jag mig ner till 10 mm runt blommorna. Som alltid, för en amatör, får man vissa insikter👍. I detta stadium insåg jag varför blommor på trä "alltid" är konvexa. Extra pill och svårt att komma åt var det med mina konkava kronblad.

När jag började forma runt blommornas mitt framträdde djupet som i ett trollslag. Jag började få grepp om hur träet fungerar. Och inte fungerar.

Här inträdde det mest kritiska och ångestladdade ögonblicket😱. Plankan var för tjock och lösningen på det problemet stavas Planhyvel. Eftersom skylten är ganska bred krävs det en kraftfull planhyvel. Känslan när mitt fina arbete åkte in i den högljudda maskinen var ångestfyllt😨. Men den gjorde sitt jobb. Puh! Tack H för hjälpen 💚!

Här syns skillnaden mellan E, som endast är skuren, och L, som är slipad. Bokstäverna och blommorna är 10 mm höga, bladen är 5 mm höga och stråna är skurna.

Jag valde att överlämna skylten obehandlad och rektangulär. Då kan mottagarna välja om de önskar såga till skylten oval, om de vill färgsätta 🎨den samt om de vill placera den inomhus eller utomhus.

/Pyvve

Serveringsbricka med decoupage

Äntligen är den färdig. Serveringsbrickan till dottern. Hon samlar på servisen Mon Amie så det fick bli motivet. Den kommer att användas när vi ska äta och fika ute så den är rejält tilltagen, 70*40 cm.

Jag valde att falsa ut ett spår längs sargen istället för att limma bottenplattan under. Brickan tål en större tyngd (stor bricka = mycket porslin) med den metoden. Det gäller att vara noggrann från början. För att lättare kunna såga och hugga har jag spårat med en syl längs linjen.

Min egen-svarvade klubba och sonhustruns gammelmorfars stämjärn stämde perfekt med bottenplattans tjocklek.

Det var lurigt att få den lika bred och lika djup längs med hela sidorna. Den lilla fiffikusen kom väl till pass. Hörnen är gerade och sedan limmade.

 För att få bra grepp och ge brickan en trendig look väljer jag läderband istället för att traditionellt såga ut hål för greppet.

Hur jag än vände och vred så räckte armarna inte till. Jag gjorde som jag lärt av "mina" elever. Hoppade upp på hyvelbänken och sågade. Gick förvånansvärt bra.

Jag ville att brickan skulle se lite gammaldags sliten ut. För att få den effekten har jag först målat med järnvitriol (blir grått). Sedan slipat ner det lite. Därefter målat med vit akrylfärg som också slipats av lite ojämnt. Därefter vattenbaserad lack (halvblank). Handtagen är sydda med tandtråd som är mycket starkt och smidigt att använda till läderarbeten.

Tidigt bestämde jag att botten skulle dekoreras med decoupage. Kikade på några filmer och tänkte Hur svårt kan det va? Mitt motto! Köpte hem decoupage-lim och började testa. Först ut blev denna senapsmuggen (Apotekets). Det är pilligt och kladdigt men roligt. Man använder endast det översta lagret av servetten. Limmar under och lackar över. Insåg snart att det inte skulle vara lätt att få brickans botten slät och fin. Efter diskussion med kollegan P fick jag tipset att använda vanligt tapetlim istället. Och då gick det som en dans. Eller nja. Jag testade på ett antal små träbitar innan jag kände mig tillräckligt modig att arbeta med bottenplattan. Det fick inte bli fel!

Botten och insidan av sargen är lackad med 70-glans i två lager för att de ska tåla väta. Utsidan är lackad med halvblank för att få till den rätta looken. Dottern blev glad och jag är nöjd!

/Pyvve

Liten docksäng

Hej!

Nu är första året vid Göteborgs Universitet ämneslärarutbildning avklarad. Bloggen övergår från att vara ett skolarbete till att vara min egen Slöjdblogg.

Äntligen kan välja själv vad jag vill tillverka så först ut blev en liten docksäng.

I första kursen SL10 tillverkade jag denna (halvfärdiga) skål. Syftet med skålen var att visa att jag kunde använda en sickel. Vilket jag inte gjort med den första skålen. Visste inte (då) att det fanns något som heter sickel så sandpapprade länge(!) till en alldeles underbart jämn och fin yta. Tji fick jag för det.

När nu barnbarnet påpekade att skålen var ALLDELES lagom till Igis (igelkott-mjukisdjur) så smälte ju Mormorshjärtat 💘och skålen kom till användning.

Sågade bort hörnen med bandsåg. Använde en spillbit till fyra ben. Tänkte först att foga samman det hela med pluggar (blompinnar). Men hann inte under kurs SL20 så nu blev det den enkla vägen. Trälim 😂!

Så härligt att få pynta till Prinsessan! Vit färg med glitter i guld och rosa. Kulorna på sängstolparna är pärlor som jag målat med guldnagellack och sedan transparent nagellack för extra glans. Spikat fast med mässingsspik genom pärlans hål och ner i sängstolpen.

Barnbarnet blev väldigt nöjd och Igis har fått en säng att sova i 💗!

/Pyvve

Skål nr 2

Hej!

Efter en härlig dag med undervisningsövningar kände jag mig taggad att vara kreativ och svarva min andra skål någonsin ⛵ !

Den första, som jag svarvade i färskt trä, sprack.

Tråkigt. Men vi var förberedda på att det skulle kunna hända eftersom vi började svarva ena dagen och fortsatte nästa. Skålen låg i vatten över natt men det var nog inte tillräckligt.


Efter att ha hittat skålchucken och hört mig för hos släktingar och vänner fick jag en insikt i HUR den skulle användas och sättas fast på trästycket. Och idag skulle den användas!

Började som förra gången med att forma till min träbit och svarva den rund. Den här gången räckte det med att svarva på halva stycket eftersom den vänstra i bild skulle var fäste för chucken och senare sågas bort.

Det kändes riktigt bra och jag hade snart fått till en yttre skålform jag var nöjd med och jag delade av med skarvjärnet där jag senare skulle såga av stycket.

 
Efter att ha slipat med sandpapper var jag riktigt nöjd. Hämtade Mannen, en skiftnyckel, skruvar och annat som kunde tänkas behövas. Sågade till botten i bandsågen. Den blev inte rak??? Sågade igen. Mannen sågade en tredje gång. Inte rakt.

Vid närmare inspektion av bandsågen ser vi att självaste sågbandet inte gick centrerat på hjulen. Inte konstigt att det inte blev rakt när det inte finns något att styra emot. Lite molokna gick vi hem och skål nr 2 blev ingen skål idag. Nu är vi för trötta för att fixa och riskera att den här också går sönder. Hade varit roligt att visa den på morgondagens redovisning. Men inte ens jag kan slå knut på mig själv, även om jag tror det ibland 😎.

/Pyvve

Äntligen är "Lådan" färdig

Hej!

Det var många turer med fogar (sammansättningar) innan jag kunde börja monteringen av mitt tidskriftsställ (Lådan). Har funderat över i vilken ordning jag ska sätta samman lådan så det stämmer med tyget, metallpinnarna, bottenplattan och bakstycket.

Häromdagen hittade jag snygga handtag i snickerboa. Yes! Perfekt! Problem uppstod hur de skulle fästas likadant och spegelvänt på sidstyckena. Första idén som kom var att klippa i papper. Men det insåg jag snabbt att det inte skulle hålla. Övervägde en mall av kartong. Nja. Kanske. Men risken var att hålen skulle förstoras för varje gång jag borrade genom dem. Fick tips om att tillverka en mall i trä. Såklart! Efter lite trix och tips fanns en mall, samma tjocklek som sidstyckena, med ett handtag fastskruvat för exakthet.

Nästa steg blev att ta bort handtaget för att använda hålen. Markera på båda sidstyckena och sedan skruva fast handtagen. Till sömnad hade den här proceduren med att skapa en mall varit en självklarhet men här i träarbetet fick jag fundera flera vändor för att komma på det. Men, som jag skrivit tidigare i bloggen, när de små cellerna får arbeta fritt föds idéer till hjälpredor som jag har nytta utav. Tar bara lite längre tid.


Och här kommer beviset för att min mall fungerade!


Genom hela processen har jag övervägt olika uttryck för bakstycket; plywoodskiva (samma som bottenplattan), vitmålad, grönmålad eller klädd med samma tyg som mellanväggarna.
När lådan var monterad och endast bakstycket fattades kändes det helt självklart att det skulle kläs med det prickiga tyget. Övriga förslag kändes fel.

Nu äntligen är den färdig!

/Pyvve

Knyter ihop säcken!

Hej!

Nu är terminen snart slut och delkursen SL20 också. Försöker knyta ihop säcken och samla ihop mina alster för transport till Göteborg 🚂🚇🏫.

Randiga klänningen är klar och jag är nöjd. Har ingen bebis att prova den på så en (för liten) docka fick vara med på bild.

 

Ljusstaken (ask), träklubban (björk) och delarna till tidskriftsstället (al) har ytbehandlats med kokosolja. Efter övervägandet mellan linolja och kokosolja valde jag det senare. Det ger en fin nyans och härlig känsla på materialet. Å så gillar jag att använda fingrarna och känna formerna när jag oljar in föremålen.

Till vänster står sidstyckena till tidskriftsstället. Hålen är borrade med vanlig borrmaskin. Kändes lite "over-kill" att göra det i pelarborrmaskinen. Spåren testade jag att fräsa med bordsfräsen men det fanns inget frässtål lagom för bottenplattan (plywood 6 mm) så efter övervägande valde jag att spåra med hjälp av cirkelsågen framför att välja ett tunnare (4 mm) material. Jag vill att botten ska hålla för att "släppa ner" tyngre kataloger i lådan.

Nästa utmaning blir att skapa en mall av något slag för att montera handtag på sidstyckena. Skruvhålen ska stämman med handtagens fästskruvar och de ska dessutom sitta likadant (fast spegelvänt) på de båda sidstycken.

/Pyvve

Pröva och ompröva....

Hej!

Idag tror jag John Dewey tänkt lite extra på mig. Dagen har kantats av doing-by-learning. Har väl aldrig gjort så många olika försök till sammanfogningar som idag. Och så många misstag. Och börjat om på nytt.

Började redan igår med förberedelserna. Läste och listade upp vilka sammanfogningar jag skulle framställa. Med geringssåg och med bandsåg. Kände mig sååå strukturerad.

Asså, hur kunde det bli så här?? (By the way, no comments 👀).

Eller så här??

Till slut efter en lång dag har jag fått ihop de här sammansättningarna. Många frågetecken, insikter, omprövningar och skratt bidrar till att jag känner mig nöjd med dagen!

/Pyvve

Lite pirrigt var det!

Hej!

Jag har med skräckblandat förtjusning sett fram emot att SVARVA! Senast var på mellanstadiet och det var inte igår. Förberedde mig redan i vintras genom att se några filmer på Youtube. Hade en känsla av att träbitar och svarvstål skulle flyga iväg över slöjdsalen och slå sönder mina glasögon. Filmerna lugnade mig dock då jag insåg att man hyvlade till en 8-kanting innan man började svarva.

Det finns en svarv i föreningens hobbylokal. Jag har startat den, smekt den, lyssnat och stängt av den. Samt plockat och tittat på alla nio svarvstål som finns där. En mjukstart. Kändes bra. Eller i alla fall liiite bättre.

När vi väl var i svarvrummet visade det sig att i princip ingen av oss svarvat förut. Skönt! Vi var alla noviser. M visade hur man bearbetade träbiten och hur man höll i stålet. Jag la min hand över hans för att känna hur mycket det skakade och ryckte. MEN. Nästan ingenting. Pulsen gick ner och jag kände att detta, det klarar jag av!

Vi fick varsin färsk björkbit som vi uppmanades att svarva till en skål samt en bit torr asp som vi  uppmanades tillverka något utan hålighet. När jag väl kom igång var det riktigt roligt. Utsidan blev (nästan) som jag tänkt och jag bytte chuck för att kunna svarva inuti min skål. Det gick bra tills något hände. Jag stängde av för att kontrollera hur djupt jag svarvat i skålens fördjupning. Och upptäcker att en stor bit var borta. Hittade den inte först men sedan låg den på golvet. Helt otroligt! Jag hade inget märkt. Kunde inte göra annat än att skratta åt eländet. Det var ju bara en träbit. Fast en snygg sådan. En stund i alla fall.

Under eftermiddagen ville jag svarva en träklubba. Kände att jag behövde en riktig träklubba efter att ha slitit ut vår gummiklubba vid framställningen av "Skål nr 3". Jag fick en bit björk som var tyngre och mer lämpat för en klubba. Började svarva och det gick som en dans. Inte direkt. Men när jag ökat svarvens hastighet. Hihi. Den finns en "fartknapp" som jag glömt bort.

Lycklig och glad åkte jag hem och överlämnade träklubban till L, som numera är ägare av både en demolerad gummiklubba och en nysvarvad björkklubba.

/Pyvve

Skålen färdig!

Hej!

Jag blev såå nöjd med skålen. Beslutade att placera kopparspik (avklippta) i de gamla spikhålen för att förhöja skålens historia. Med limpistol fylldes hålen och en spik trycktes i från vart håll. Kvisten, som luktar starkt och härligt av kåda, fick vara lite naggad. Kändes fel att laga den.

Tror detta är första gången jag följt en beskrivning från A till Ö utan att förändra form eller lagt till extra dekorationer. Ett bragd i sig. För mig.

Träbiten återkom till sitt ursprung när Sonen fick den på sin 31-årsdag! Sista bilden är från det nya köket.

/Pyvve

Tredje skålen

Hej!

Det är så härligt att arbeta med stämjärn och skölp! Var bara tvungen att framställa ytterligare en skål. Eller fat kanske det blir. Takbjälken från Sonens torp väntade på att förvandlas till något vackert. Har huggit bort allt som är helt oanvändbart och grovkapat med bandsågen.

En bild finns där inne i mitt huvud. Ett långt fat. Långsluttande kanter. Inte för tjocka väggar. Fylld med små röda äpplen. Fatet ska inte vara perfekt. Det ska skvallra om sitt ursprung som takbjälke. Några små hål efter smidda spikar. Några kvistar. Det blir en utmaning.

Börjar med en enkel skiss och en måttskiss över skålsidan. Skriver ner en arbetsbeskrivning och tillverkar en mall i kartong. Plockar ihop behövliga verktyg och kaffetermos. Sedan är det dags att gå till Hobbylokalen och börja arbeta.

Med hjälp av mall och linjal markeras mitten och första ovalen som ska huggas ut. Skölpens egg är vass och det är ljuvligt att hugga fram skålformen ur detta 1800-talsträd. Kvisten är verkligen hård. Jag använder ett brett, mycket vasst stämjärn för att försiktigt hugga mig ner i kvisten. Vill inte riskera eggen på skölpen som förmodligen är svårare att slipa upp igen. Det luktar starkt av kåda när jag hugger i kvisten. Den är hård som glas. Det skvätter små bitar i hela lokalen. En landar i håret. Betyder det tur månntro?

Markerar en större oval. Hugger vidare. Markerar en ny oval och hugger vidare. När jag närmar mig kortsidorna måste jag välja hur "fören" och " aktern" ska se ut. Jo, skålen ser mest ut som en båt just nu. Min "bild" har en smal, smäcker "för". Min skiss har handtag. Jag väljer "min bild". Varför ritade jag en skål med handtag på min skiss? För att träskålar i slöjden brukar ha det? Det var ju aldrig så "min bild" såg ut.

Med hjälp av profiler som låg i lådan under hyvelbänken markeras fören och aktern som min idébild. Jag är nöjd. Hugger försiktigt fram spetsarna. Den gamla furen får lätt torrsprickor. Vill inte ta onödiga risker.


Övergår till att arbeta med sickel och skedkniv, avslutar med slippapper. Kvisten gör motstånd. Det luktar kåda. Återvänder till Hobbylokalen och formar ytterkanterna med hjälp av bandsågen. Nu ser den ännu mer ut som en båt! Börjar hugga rent botten med stämjärnet. Båten övergår till att likna en skål. Äntligen närmar den sig min idébild 😃!

/Pyvve