Blå svepask med blommigt lock

Hej!

Tidigt bestämde jag att min ask skulle få ett lock som var infällt. Efter att ha gjort en limträfog och sågat ut locket med bandsåg skulle det formas efter min alldeles egna ask. Känslan av att använda Sonhustruns gammelfarfars bandkniv var magisk. Så härlig passform i handtagen. Så sliten och välanvänd.

 
 Ville ytbehandla den med betsfärg och valet föll lätt på den dalablå. Nyanserna blev lite olika då svepet är i björk och locket i furu.
 

  Efter traditionell metod sydde jag samman fogen med blötlagd rottråd. Lite pilligt men det blev bra.

 

Helst hade jag velat arbeta i karvsnitt till locket. Men, men. Det är inte det lättaste i furu. Och de flesta av oss hade valt furu till våra lock. Jag försökte verkligen att skära i furu men som tur var gjorde jag testbitar! För att lyfta det dalablå locket valde jag ett allmogemönster funnet i ett broderihäfte. Motivet är komponerat utifrån mönstret till en tvättpåse från Mariestad tidigt 1900-tal. Slutligen användes linolja för att få en härligt len yta. 

 

 Min allra första svepask är färdig och jag är så nöjd! Passar bra att samla små garnnystan i.

/Pyvve















 

Liten docksäng

Hej!

Nu är första året vid Göteborgs Universitet ämneslärarutbildning avklarad. Bloggen övergår från att vara ett skolarbete till att vara min egen Slöjdblogg.

Äntligen kan välja själv vad jag vill tillverka så först ut blev en liten docksäng.

I första kursen SL10 tillverkade jag denna (halvfärdiga) skål. Syftet med skålen var att visa att jag kunde använda en sickel. Vilket jag inte gjort med den första skålen. Visste inte (då) att det fanns något som heter sickel så sandpapprade länge(!) till en alldeles underbart jämn och fin yta. Tji fick jag för det.

När nu barnbarnet påpekade att skålen var ALLDELES lagom till Igis (igelkott-mjukisdjur) så smälte ju Mormorshjärtat 💘och skålen kom till användning.

Sågade bort hörnen med bandsåg. Använde en spillbit till fyra ben. Tänkte först att foga samman det hela med pluggar (blompinnar). Men hann inte under kurs SL20 så nu blev det den enkla vägen. Trälim 😂!

Så härligt att få pynta till Prinsessan! Vit färg med glitter i guld och rosa. Kulorna på sängstolparna är pärlor som jag målat med guldnagellack och sedan transparent nagellack för extra glans. Spikat fast med mässingsspik genom pärlans hål och ner i sängstolpen.

Barnbarnet blev väldigt nöjd och Igis har fått en säng att sova i 💗!

/Pyvve

Skål nr 2

Hej!

Efter en härlig dag med undervisningsövningar kände jag mig taggad att vara kreativ och svarva min andra skål någonsin ⛵ !

Den första, som jag svarvade i färskt trä, sprack.

Tråkigt. Men vi var förberedda på att det skulle kunna hända eftersom vi började svarva ena dagen och fortsatte nästa. Skålen låg i vatten över natt men det var nog inte tillräckligt.


Efter att ha hittat skålchucken och hört mig för hos släktingar och vänner fick jag en insikt i HUR den skulle användas och sättas fast på trästycket. Och idag skulle den användas!

Började som förra gången med att forma till min träbit och svarva den rund. Den här gången räckte det med att svarva på halva stycket eftersom den vänstra i bild skulle var fäste för chucken och senare sågas bort.

Det kändes riktigt bra och jag hade snart fått till en yttre skålform jag var nöjd med och jag delade av med skarvjärnet där jag senare skulle såga av stycket.

 
Efter att ha slipat med sandpapper var jag riktigt nöjd. Hämtade Mannen, en skiftnyckel, skruvar och annat som kunde tänkas behövas. Sågade till botten i bandsågen. Den blev inte rak??? Sågade igen. Mannen sågade en tredje gång. Inte rakt.

Vid närmare inspektion av bandsågen ser vi att självaste sågbandet inte gick centrerat på hjulen. Inte konstigt att det inte blev rakt när det inte finns något att styra emot. Lite molokna gick vi hem och skål nr 2 blev ingen skål idag. Nu är vi för trötta för att fixa och riskera att den här också går sönder. Hade varit roligt att visa den på morgondagens redovisning. Men inte ens jag kan slå knut på mig själv, även om jag tror det ibland 😎.

/Pyvve

Pröva och ompröva....

Hej!

Idag tror jag John Dewey tänkt lite extra på mig. Dagen har kantats av doing-by-learning. Har väl aldrig gjort så många olika försök till sammanfogningar som idag. Och så många misstag. Och börjat om på nytt.

Började redan igår med förberedelserna. Läste och listade upp vilka sammanfogningar jag skulle framställa. Med geringssåg och med bandsåg. Kände mig sååå strukturerad.

Asså, hur kunde det bli så här?? (By the way, no comments 👀).

Eller så här??

Till slut efter en lång dag har jag fått ihop de här sammansättningarna. Många frågetecken, insikter, omprövningar och skratt bidrar till att jag känner mig nöjd med dagen!

/Pyvve

Tredje skålen

Hej!

Det är så härligt att arbeta med stämjärn och skölp! Var bara tvungen att framställa ytterligare en skål. Eller fat kanske det blir. Takbjälken från Sonens torp väntade på att förvandlas till något vackert. Har huggit bort allt som är helt oanvändbart och grovkapat med bandsågen.

En bild finns där inne i mitt huvud. Ett långt fat. Långsluttande kanter. Inte för tjocka väggar. Fylld med små röda äpplen. Fatet ska inte vara perfekt. Det ska skvallra om sitt ursprung som takbjälke. Några små hål efter smidda spikar. Några kvistar. Det blir en utmaning.

Börjar med en enkel skiss och en måttskiss över skålsidan. Skriver ner en arbetsbeskrivning och tillverkar en mall i kartong. Plockar ihop behövliga verktyg och kaffetermos. Sedan är det dags att gå till Hobbylokalen och börja arbeta.

Med hjälp av mall och linjal markeras mitten och första ovalen som ska huggas ut. Skölpens egg är vass och det är ljuvligt att hugga fram skålformen ur detta 1800-talsträd. Kvisten är verkligen hård. Jag använder ett brett, mycket vasst stämjärn för att försiktigt hugga mig ner i kvisten. Vill inte riskera eggen på skölpen som förmodligen är svårare att slipa upp igen. Det luktar starkt av kåda när jag hugger i kvisten. Den är hård som glas. Det skvätter små bitar i hela lokalen. En landar i håret. Betyder det tur månntro?

Markerar en större oval. Hugger vidare. Markerar en ny oval och hugger vidare. När jag närmar mig kortsidorna måste jag välja hur "fören" och " aktern" ska se ut. Jo, skålen ser mest ut som en båt just nu. Min "bild" har en smal, smäcker "för". Min skiss har handtag. Jag väljer "min bild". Varför ritade jag en skål med handtag på min skiss? För att träskålar i slöjden brukar ha det? Det var ju aldrig så "min bild" såg ut.

Med hjälp av profiler som låg i lådan under hyvelbänken markeras fören och aktern som min idébild. Jag är nöjd. Hugger försiktigt fram spetsarna. Den gamla furen får lätt torrsprickor. Vill inte ta onödiga risker.


Övergår till att arbeta med sickel och skedkniv, avslutar med slippapper. Kvisten gör motstånd. Det luktar kåda. Återvänder till Hobbylokalen och formar ytterkanterna med hjälp av bandsågen. Nu ser den ännu mer ut som en båt! Börjar hugga rent botten med stämjärnet. Båten övergår till att likna en skål. Äntligen närmar den sig min idébild 😃!

/Pyvve

En bit takbjälke

En bit takbjälke från sonens hus får bli min nästa skål. Huset är byggt runt 1930 och trädet borde varit planterat andra halvan av 1800-talet. Skulle tro att det är fur. Och det är med vördnad jag sätter träklumpen i bandsågen och får ut några skapliga bitar att gröpa ur.

En skiva med årsringarna sparades så sonen kan läsa dem och fundera över trädets ålder (dendrokronologi).

Efter så många år var träet kruttorrt och verkligen hårt att gröpa ur. Men efter förra skålens erfarenhet vet jag nu att jag kan slå hårt och bestämt tvärs över fibrerna och ska vara lite mer försiktig längs med fibrerna. Med några olika stämjärn (äger ingen skölp… ännu 😊 ) arbetade jag mig ner i träet och fick fram en skålform jag var nöjd med.

Förra skålen slipades med sandpapper, vilket blev väldigt bra. Men denna ska bearbetas med sickel. (Ja, ni vet ju varför 👀 ) så jag skrapade med sickeln åt alla håll och vände och vred på den innan jag såg att det faktiskt gav resultat. Efter en god stunds skrapande kändes den nästan som en nyvunnen vän. Jag började gilla min sickel. Inte nog med att den ger en hyfsat slät yta, med sina runda former ser jag lättare hur rundningen blir i skålen. Det kan annars vara lite förvirrande när träets ådringar ger synvillor.

Under ett antal timmar i mitt inre läranderum har processens dialog snurrat många varv och jag känner mig verkligen som att jag har bättre kontroll över både verktyg och material.

”Någon” föreslog igår att vi skulle kombinera träskålen med exempelvis textil. Min fantasi sträcker sig just nu inte längre än till att lägga en duk i botten av skålen. Känns inte så kreativt. Får ta mig en tur ut i cyberrymden och hämta lite inspiration.

/Pyvve