Liten docksäng

Hej!

Nu är första året vid Göteborgs Universitet ämneslärarutbildning avklarad. Bloggen övergår från att vara ett skolarbete till att vara min egen Slöjdblogg.

Äntligen kan välja själv vad jag vill tillverka så först ut blev en liten docksäng.

I första kursen SL10 tillverkade jag denna (halvfärdiga) skål. Syftet med skålen var att visa att jag kunde använda en sickel. Vilket jag inte gjort med den första skålen. Visste inte (då) att det fanns något som heter sickel så sandpapprade länge(!) till en alldeles underbart jämn och fin yta. Tji fick jag för det.

När nu barnbarnet påpekade att skålen var ALLDELES lagom till Igis (igelkott-mjukisdjur) så smälte ju Mormorshjärtat 💘och skålen kom till användning.

Sågade bort hörnen med bandsåg. Använde en spillbit till fyra ben. Tänkte först att foga samman det hela med pluggar (blompinnar). Men hann inte under kurs SL20 så nu blev det den enkla vägen. Trälim 😂!

Så härligt att få pynta till Prinsessan! Vit färg med glitter i guld och rosa. Kulorna på sängstolparna är pärlor som jag målat med guldnagellack och sedan transparent nagellack för extra glans. Spikat fast med mässingsspik genom pärlans hål och ner i sängstolpen.

Barnbarnet blev väldigt nöjd och Igis har fått en säng att sova i 💗!

/Pyvve

Hugg en häl och klipp en tå

Hej!

Min skål (helst fruktfat 😀) liknade mest en båt. Sedan övergick den till att likna en hollandsträsko. Såg på bilden från igår att den inte var symmetrisk så det blev dagens första uppgift. Granskade skålen noga och upptäckte att den drabbats av hallux valgus. Efter "operation" framträdde det fat jag ville att skålen skulle bli. Yippi!

Efter idogt arbete med raspen kunde jag äntligen gå över och arbeta med sickel och slippapper. Det fina slipdammen lade sig fint på glasögonen som för övrigt immade igen när jag använde munskydd. Men vad gjorde det? när det var roligt! 

Ryggen blev mör och jag (faktiskt!) kände mig för lång (!) för att arbeta vid hyvelbänken. Sneglade på målarbänken och några mothåll som låg där. Vilken skillnad! Resten gick som en dans. Nåja, lättare i alla fall. När jag kunde arbeta vidare utan hyvelbänk förflyttade jag mig till trädgården. En lätt vind blåste bort allt slipdamm och jag lyssnade till fågelkvitter. En härlig 1:a maj!

/Pyvve

Tredje skålen

Hej!

Det är så härligt att arbeta med stämjärn och skölp! Var bara tvungen att framställa ytterligare en skål. Eller fat kanske det blir. Takbjälken från Sonens torp väntade på att förvandlas till något vackert. Har huggit bort allt som är helt oanvändbart och grovkapat med bandsågen.

En bild finns där inne i mitt huvud. Ett långt fat. Långsluttande kanter. Inte för tjocka väggar. Fylld med små röda äpplen. Fatet ska inte vara perfekt. Det ska skvallra om sitt ursprung som takbjälke. Några små hål efter smidda spikar. Några kvistar. Det blir en utmaning.

Börjar med en enkel skiss och en måttskiss över skålsidan. Skriver ner en arbetsbeskrivning och tillverkar en mall i kartong. Plockar ihop behövliga verktyg och kaffetermos. Sedan är det dags att gå till Hobbylokalen och börja arbeta.

Med hjälp av mall och linjal markeras mitten och första ovalen som ska huggas ut. Skölpens egg är vass och det är ljuvligt att hugga fram skålformen ur detta 1800-talsträd. Kvisten är verkligen hård. Jag använder ett brett, mycket vasst stämjärn för att försiktigt hugga mig ner i kvisten. Vill inte riskera eggen på skölpen som förmodligen är svårare att slipa upp igen. Det luktar starkt av kåda när jag hugger i kvisten. Den är hård som glas. Det skvätter små bitar i hela lokalen. En landar i håret. Betyder det tur månntro?

Markerar en större oval. Hugger vidare. Markerar en ny oval och hugger vidare. När jag närmar mig kortsidorna måste jag välja hur "fören" och " aktern" ska se ut. Jo, skålen ser mest ut som en båt just nu. Min "bild" har en smal, smäcker "för". Min skiss har handtag. Jag väljer "min bild". Varför ritade jag en skål med handtag på min skiss? För att träskålar i slöjden brukar ha det? Det var ju aldrig så "min bild" såg ut.

Med hjälp av profiler som låg i lådan under hyvelbänken markeras fören och aktern som min idébild. Jag är nöjd. Hugger försiktigt fram spetsarna. Den gamla furen får lätt torrsprickor. Vill inte ta onödiga risker.


Övergår till att arbeta med sickel och skedkniv, avslutar med slippapper. Kvisten gör motstånd. Det luktar kåda. Återvänder till Hobbylokalen och formar ytterkanterna med hjälp av bandsågen. Nu ser den ännu mer ut som en båt! Börjar hugga rent botten med stämjärnet. Båten övergår till att likna en skål. Äntligen närmar den sig min idébild 😃!

/Pyvve

Sickel inuti å utepå

Hej!

Efter en heldag med instruktion och användning av slöjdsalens maskiner (bandsåg, pelarborrmaskin, slipskiva, justersåg samt plan- och rikthyvel) var det härligt att komma hem och få lyssna till fågelkvitter och pyssla med lite smått.

Sickeln har visat sig vara ett användbart verktyg efter täljning och före slipning. Har ägnat en god stund åt att sickla och slipa både inuti (skålen) och utanpå (sleven). Känner att det är dags att ta med dem för uppvisning i morgon. PS De är inte färdiga ännu. Det är självaste arbetet med sickeln som kan visas.

/Pyvve

Skål är sicklad och slev täljd.

Skål är slipad och slev sicklad.

En bit takbjälke

En bit takbjälke från sonens hus får bli min nästa skål. Huset är byggt runt 1930 och trädet borde varit planterat andra halvan av 1800-talet. Skulle tro att det är fur. Och det är med vördnad jag sätter träklumpen i bandsågen och får ut några skapliga bitar att gröpa ur.

En skiva med årsringarna sparades så sonen kan läsa dem och fundera över trädets ålder (dendrokronologi).

Efter så många år var träet kruttorrt och verkligen hårt att gröpa ur. Men efter förra skålens erfarenhet vet jag nu att jag kan slå hårt och bestämt tvärs över fibrerna och ska vara lite mer försiktig längs med fibrerna. Med några olika stämjärn (äger ingen skölp… ännu 😊 ) arbetade jag mig ner i träet och fick fram en skålform jag var nöjd med.

Förra skålen slipades med sandpapper, vilket blev väldigt bra. Men denna ska bearbetas med sickel. (Ja, ni vet ju varför 👀 ) så jag skrapade med sickeln åt alla håll och vände och vred på den innan jag såg att det faktiskt gav resultat. Efter en god stunds skrapande kändes den nästan som en nyvunnen vän. Jag började gilla min sickel. Inte nog med att den ger en hyfsat slät yta, med sina runda former ser jag lättare hur rundningen blir i skålen. Det kan annars vara lite förvirrande när träets ådringar ger synvillor.

Under ett antal timmar i mitt inre läranderum har processens dialog snurrat många varv och jag känner mig verkligen som att jag har bättre kontroll över både verktyg och material.

”Någon” föreslog igår att vi skulle kombinera träskålen med exempelvis textil. Min fantasi sträcker sig just nu inte längre än till att lägga en duk i botten av skålen. Känns inte så kreativt. Får ta mig en tur ut i cyberrymden och hämta lite inspiration.

/Pyvve

Qvilta och tälja

Vilken dag jag hade igår!

Tänk att få börja dagen vid symaskinen, besöka Slöjddetaljer, och sedan avsluta dagen med att tälja vid solnedgången. "Projekt Qviltning" har tagit sin form. Jag använder begreppet qviltning framför lapptäcksteknik för att jag tycker om bokstaven Q. Så vacker, men så sällan använd. Framtagen vid vissa viktiga tillfällen som till Qvinnan och till Qvilten.

I vanliga fall är min idéprocess väldigt kort, för att inte säga blixtsnabb. Min hjärna har ett välfyllt lager med idéer som bara väntar på att få bli förverkligade. Därför var det med förvåning som projekt Qviltning behövde flera dagar innan jag förstod vad som skulle bli den idé som följer med in i planeringsstadiet. Bara tanken på att qvilta en rund duk och en dock-klänning fyller mig med skapar-endorfiner.

Qviltning handlar om matematikens geometriska figurer, kvadrater, rektanglar, romber, trianglar, cirklar och sen att med utgång i dessa kunna fylla på med naturens övriga former. Ur mitt tygförråd hittar jag tre tyger som harmonierar i sina kulörer och de får bli basen till den qviltade duken. Det gröna tyget är grövre än de andra två, men eftersom jag tänker vaddera duken väljer jag att inte använda vlieseline.

En klocka ringer och påminner om att noggrannhet är A och O vid qviltning. Att mäta, rita, använda linjal, kontrollera en extra gång. Ett litet fel fortplantar sig och växer till ett stort fel i kommande varv.

Med nystrukna tyger vid min sida börjar jag skissa på ett rutigt papper. Klipper några remsor i rätt kulörer och leker fram ett mönster som tilltalar mig. Såg häromdagen på Pinterest hur man kan lägga in cirklar så det får bli projektets teknikutmaning. Syr en provruta och jämför proportionerna mot bordet. Minskar min ruta och börjar därefter tillverka rutor av anpassad storlek.


På Slöjddetaljer köpte jag (bland annat 😃) en liten täljkniv, en skedkniv och en sickel. Av sonen har jag lånat en gammal fin bandkniv. När jag passerade talldungen låg där en liten nedfallen gren. Den ropade på att få följa med mig hem! På väg hem var idéstadiet passerat och planeringsstadiet påbörjat. I min hjärna hade jag redan börjat använda den ljuvliga bandkniven. Gammal, väl använd, faller fint i handen. Är inte använd på många år men har ändå en vass egg.

Jag skalar av barken och granskar var kvistarna finns och väljer ut en bit att använda. Den är lite böjd. Den måste få bli en liten slev. Sågar av min valda bit. Borrar först ett litet och sen ett större hål där skedens skålning ska vara. Börjar vidga hålet, först med min nya täljkniv och sedan med min nya skedkniv. Är glad att jag köpte en dubbeleggad. Då kan jag arbeta åt alla håll.

Solen börjar gå ned. Kvällen är ljummen. Jag täljer och formar utsidan av sleven. Jag borde skissa och markera lite linjer på sleven. Men, nej, handflatans känselnerver får känna av rundningen. Ögonmåttet får bli min linjal. Solen går ner. Det blir kyligt.

 /Pyvve